miniwe

Trots att Theodore snart är två månader händer det fortfarande att jag tittar ner på honom och knappt kan förstå att han är min, att jag är mamma. Det är helt fantastiskt knasigt, konstigt självklart. Hur kunde vi lyckas få något så perfekt och fulländat? Hur mycket kan man älska en 6kilos klump? :O) Växer känslorna i takt med hans viktkurva vet jag inte vart detta ska sluta ;O)

Det är helt fantastiskt nu när han börjar vara med mer och pratar, busar, låter, tittar och leker. Så roligt att sjunga och läsa sagor för honom och se att han tycker det är roligt. Att stå och fåna sig framför honom och se hur han lyser upp i världens leende.. Kärlek :O)

På tal om viktkurva var vi på bvc idag för hans två månaders koll idag och då är det en läkarkontroll. Hon lyssnade på hjärta, kollade ögon, klämde och kände överallt. Han fick klart godkänt med beröm då han var så glad och söt. Han låg och log och tjöta på bordet och tyckte mycket om mobilen med färgglada djur som hängde ovan. Han vägdes och mättes också. Bara vuxit en centimeter på två och en halv vecka, så nu 58centimeter lång. Vikten fortsätter han öka lavinartat och nu väger han 6165gram, förra besöket 5,5kilo :O)