miniwe

Idag var det dax för att operera bort en bit av livmodertappen då jag hade grava cellförändringar där som upptäcktes när jag var gravid. De på Sahlgrenska har haft koll på dem under graviditeten för att se så det inte utvecklades för fort, då hade de velat plocka ut min lille älskling tidigt för att snabbare kunna operera. Men det höll sig i schack så vi kunde vänta tills tre månader efter förlossning vilket var igår.

Har innan känt mig helt nöjd med informationen innan. Fick ett nummer till operationskordinator som jag ringde när jag fått kallelsen då jag även var tvungen att informera att jag ammar. Hon som jag pratade med trodde att jag skulle sövas men skrev ner att jag önskade lokalbedövning då jag snabbare skulle kunna åka därifrån och snabbare amma igen.  Hon kunde inte säga så mycket utan allt skulle läkaren bedöma/välja på operationsdagen. Inte så lätt att planera då inte.

Hur som dagen idag började med att vi åkte hemifrån vid 7 för att först lämna hundarna hos mamma och pappa. Visste ju inte hur lång dagen skulle bli.. Sen åkte vi vidare, för en gång skull var det gott om parkeringar ;O) Väl inne fick vi sitta in i ett väntrum och sen fick jag följa med den sköterska som hade hand om mig denna dag för inskrivning. Sen fick jag byta om och amma Theodore en sista gång. Sen fick Magnus och Theo snällt åka och fördriva tid själva ;O) Fick en kanyl i armen och dropp kopplat. Läkaren kom in och var supertrevlig  och stödde mitt val av lokalbedövning och som han sa, skulle det  vara jobbigt, göra ont eller vara mer omfattande än de trott harde allt för att söva mig  då.  Fick smärtlindring och typ 20 minuter senare kom narkossköterskan och pratade med mig och körde iväg mig till salen. Operationen tog kasnke 20 minuter totalt. Lokalbedövningen kändes en del och fick även tillfällig tackykardi av den, vilket är normalt. Sen rullades jag tillbaks till rummet och "min" sköterska tog över igen. Fick ligga still en dryg timma för att minska risken för blödning, sen prova att gå lite och sen äntligen frukost! :O) Sen en liten stund senare blev jag utskriven och fick lite medicin hem som ska hjälpa till att hindra blödning.

Måste bara berätta hur underbara de alla var.

Först "min" sköterska som hade hand om mig hela tiden förutom själva tiden inne på operationen. Hon var så trevlig och mysig. Pysslade om och svarade på frågor. Följde mig från det att jag kom in på avdelningen tills hon följde mig ut. Kändes tryggt och bra.

Narkossköterskan, även hon trevlig, lugn och stabil. Erbjöd sig att hålla min hand om jag tyckte det var otäckt ;O) Fast den behöll jag under filtarna för det var lite kyligt. Men hon satt med sin hand på min arm nästan hela tiden och pratade med mig.

Läkaren var supertrevlig och som sagt lyssnade på mina önskemål och förklarade igenom ingreppet vad han gjorde och hur det eventuellt kan kännas. Glad och trevlig helt enkelt.

Inte riktigt så man trodde att man skulle gå därifrån med ett litet leende på läpparna över alla trevliga människor, även om jag både var trött och hade (har) lite ont. 

Nu är det bara att vänta på det sista provsvaret nu när de skickar  iväg allt de tog bort idag. Det kommer om 4-6 veckor. Om de fått bort allt då är det återbesök runt februari och sen tättare kontroller de närmsta 10-20 åren beroende på typ. Skulle de inte fått bort allt blir det en tur till till operationen för att ta bort lite mer och sen återbesök som ovan.

Nu närmsta dagarna ska jag ta det lugnt och om 3-4 veckor skall jag vara läkt så att jag kan köra på som vanligt, träna och bada och allt sånt som jag inte får nu.