Theodores första vecka <3
Ja vilken vecka. Så mycket har ju hänt :O) Får försöka göra en liten sammanfattning helt enkelt :O)
Måndagen började med hunger och törst ;O) Hade ju inte fått äta sen klockan 21 kvällen innan och ingen vätska från midnatt. Vi åkte och lämnade hundarna hos mina föräldrar, Ella har varit där hela veckan och Skorpan har bott hos Jessica och Kalle. Sen de 12 milen ner till Varbergs Sjuhus. Väl där fick vi komma in på ett rum och jag fick återigen duscha och byta om till finfina kläder. Fick en kanyl i handen och dropp påkopplat. En stund senare lades det även en urinkateter, mysigt ;O) Sen blev det lite väntan, men inte så farligt. Var där klockan 8,30 på morgonen och cirka 10,45 körs jag in till operationssalen.
Där inne sitter de två operationsläkarna ombytta och klara och narkosläkaren pressenterar sig och förklarar hur spinalen går till och känns. Nu började nerverna komma ordentligt, nu var det dax. För övrigt i rummet fanns en narkossköterska, en undersköterska två operationssköterskor och en eller två barnmorskor.. Knas vad mycket folk eller :O) Fick sitta på kanten av operationsbordet och kuta så mycket jag klarade med magen i vägen. Magnus stod framför mig och höll i mig, narkossköterskan bredvid och pratade vill jag minnas. Sticket kändes helt klart, men var inte så farligt som jag förväntat mig. Mer eller mindre innan han dragit ut nålen började fötterna känns varma och domna bort. Fick hjälp att lägga mig ner och sen var det full fart. Narkossköterskan började koppla upp mig på maskinerna (jippi, något jag kan fokusera på), jag dukades in i operationstyger och en av operationssköterskorna började tvätta magen, känseln var borta innan hon var klar. Narkosläkaren frågar hur jag känner och vad jag känner. Trodde då att de höll på och typ provtrycka/nypa i magen för jag kände ju att det höll på och trycka (vilket man skall göra och gör hela tiden) men så såg jag upp i operationslampan och insåg att jag där kunde se lite vad som gjordes över magen och de var ju snart inne vid livmodern!! Hoppsan :O)
Kniven sattes i magen 11,06 och 11,10 drogs en mycket upprörd liten pojke ut. Han var på riktigt, han var pigg och allt skulle nog lösa sig nu. Tårar från mig: Ja :O)
Sen följde några timmar på förlossningsrummet, Magnus fick den traditionella matbrickan och jag fick smärtlindring ;O) Sakta men säkert började rörligheten i benen komma tillbaks även om känseln dröjde rätt så länge. Frös gjort jag också så jag fick en värmelampa, precis som våra patienter :O) Theodore amade lite en gång men sov mest. Han vägdes (3620gram), huvudomfång mätes (36cm) och barnmorskan kollade att gom och rumpa var som det skulle. Någon gång runt 16-17 flyttades vi upp till bb avdelningen.
Måndagen började med hunger och törst ;O) Hade ju inte fått äta sen klockan 21 kvällen innan och ingen vätska från midnatt. Vi åkte och lämnade hundarna hos mina föräldrar, Ella har varit där hela veckan och Skorpan har bott hos Jessica och Kalle. Sen de 12 milen ner till Varbergs Sjuhus. Väl där fick vi komma in på ett rum och jag fick återigen duscha och byta om till finfina kläder. Fick en kanyl i handen och dropp påkopplat. En stund senare lades det även en urinkateter, mysigt ;O) Sen blev det lite väntan, men inte så farligt. Var där klockan 8,30 på morgonen och cirka 10,45 körs jag in till operationssalen.
Där inne sitter de två operationsläkarna ombytta och klara och narkosläkaren pressenterar sig och förklarar hur spinalen går till och känns. Nu började nerverna komma ordentligt, nu var det dax. För övrigt i rummet fanns en narkossköterska, en undersköterska två operationssköterskor och en eller två barnmorskor.. Knas vad mycket folk eller :O) Fick sitta på kanten av operationsbordet och kuta så mycket jag klarade med magen i vägen. Magnus stod framför mig och höll i mig, narkossköterskan bredvid och pratade vill jag minnas. Sticket kändes helt klart, men var inte så farligt som jag förväntat mig. Mer eller mindre innan han dragit ut nålen började fötterna känns varma och domna bort. Fick hjälp att lägga mig ner och sen var det full fart. Narkossköterskan började koppla upp mig på maskinerna (jippi, något jag kan fokusera på), jag dukades in i operationstyger och en av operationssköterskorna började tvätta magen, känseln var borta innan hon var klar. Narkosläkaren frågar hur jag känner och vad jag känner. Trodde då att de höll på och typ provtrycka/nypa i magen för jag kände ju att det höll på och trycka (vilket man skall göra och gör hela tiden) men så såg jag upp i operationslampan och insåg att jag där kunde se lite vad som gjordes över magen och de var ju snart inne vid livmodern!! Hoppsan :O)
Kniven sattes i magen 11,06 och 11,10 drogs en mycket upprörd liten pojke ut. Han var på riktigt, han var pigg och allt skulle nog lösa sig nu. Tårar från mig: Ja :O)
Sen följde några timmar på förlossningsrummet, Magnus fick den traditionella matbrickan och jag fick smärtlindring ;O) Sakta men säkert började rörligheten i benen komma tillbaks även om känseln dröjde rätt så länge. Frös gjort jag också så jag fick en värmelampa, precis som våra patienter :O) Theodore amade lite en gång men sov mest. Han vägdes (3620gram), huvudomfång mätes (36cm) och barnmorskan kollade att gom och rumpa var som det skulle. Någon gång runt 16-17 flyttades vi upp till bb avdelningen.
Igår torsdag (min födelsedag) åkte vi hem. På Varbergs Sjukhus får man själv välja när man åker hem lite mer än vad det är här i Göteborg. En del var väl lite förvånade att jag redan ville åka hem, men att ligga där och inte göra någonting... Inte så roligt heller. Och jobbigt att Magnus ska behöva åka så långt varje dag. Vi fick en natt i "familjerum" och det var mysigt men sen visste man att det inte skulle bli mer sånt så.. :O) De två nätterna som jag sov där själv hade barnmorskorna Theodore några timmar så jag fick lite kontinuerlig sömn. Smidigt sätt. Om han skulle bli "otröstlig" (vilja ha mat eller så) kom de tillbaks med honom. Första natten kom de tillbaks med honom. Sista natten fick jag ringa och be om att få tillbaks honom och då sov han som en liten sten :O)
Under tiden på Varberg hann han genomgå både PKU-test och hörseltest. Samma dag vi åkte hem gjordes även läkarundersökning. Han fick godkänt ;O)
Igår kväll var mamma, pappa, Thomas, Jessica och Kalle och hälsade på. De hade med sig kalas fika till mig också :O) De hade även med sig hundarna så att de fick träffa nya familjemedlemmen. De fick åka med dem hem igen så att vi får lite mer tid att komma i ordning nu när vi åkte hem lite tidigt. Hur skulle vi klara oss utan min underbara familj? <3 Fick fina kläder till Theodore och jag fick en skrivare, minneskort (ska få en kamera av min underbara sambo) och fotopapper till skrivaren.
Idag var först min mormor och morfar och hälsade på, fikade upp resterna från igår :O) Fick pengar i födelsedagspresent och pengar till Theodore. Vet inget specifikt som vi behöver till honom så tror att de får bli starten på hans lilla banksparande :O)
Sen nu på kvällen kom Densie och Linda. De hade pizza :O) Fick en jättefin sagobok till Theo. Jag fick ett fint present set från Viva la Diva, glittrigt och fint :O)
Hur vi mår slutligen då :O) Theodore sover mest hela tiden. Enda gången han är ledsen och kinkig är när hans mage bråkar lite. Han verkar ha väldigt ont ibland, framför allt på sena kvällen/tidig natt. Annars är han (än så länge) hur lugn som helst :O)
Jag mår rätt så bra också. Hade ju lite jobbigt på sjukhuset med lite svimningsattacker men har inte känt av det sen i onsdags. Bara skakig lite då och då. Smärtan är också ok. Fungerar bra med Alvedon. Gör bara ont när jag skrattar/hostar och läges ändrar mig. Än så länge inte så trött av att inte sova så mycket heller, men går väl fortfarande på hormonrus :O)
Imorgon skall jag försöka lägga in lite bilder på miraklet också :O)
Kommentarer
Postat av: Linda
HEj ... Fina familjen ... grät när jag läste HELA inlägget .... så fint och lyckligt ... =)
Postat av: ida
åh så härligt det låter :-) Skönt att allt gick så bra!
Postat av: Jenny Marek
STOOORA KRAMEN!!!! :)Kom och hälsa på så fort du lärt dig hur barnvagnen funkar...;)
Trackback
